Resebrev från Odessa hösten 2017

Inlägg av Marianne Pettersson, ordförande i SeniorNet Danderyd

Ukraina har varit självständigt i 26 år och vill bli medlem i EU. Men fortfarande styrs landet av oligarker som motsätter sig all förändring och tyr sig till Ryssland.

Efter en veckas vistelse i Odessa och två seminarier om Ukraina igår, idag och i framtiden inser jag att vägen in i EU blir lång. Men förändringskraften finns där. När vi här hemma tittade på de dagliga massdemonstrationerna på Maydan i Kiev häpnade vi. Idag förstår jag vilket enormt arbete den tysta digitala kadern uträttade.

Att arbeta med en dator är inte ett allmänt arbetssätt. Ukraina är som ett misskött Sverige på 1940-talet. Jag är beroende av min rollator. I Odessa har gatuunderhållet varit eftersatt i åratal. Jag uppmanades därför att se mig för, dvs titta i marken istället för på människor och byggnader. Vid längre förflyttningar åkte jag därför taxi; det mesta jag betalade var 15 svenska kronor. Då kan man tänka sig levnadsstandarden!

International Sonnenberg Association, som bjudits in av eldsjälar i Odessa, hade placerat oss 26 deltagare på Design Hotel Uno. Det var ett ombyggt gammalt patricierhus med minst tre meter i takhöjd. Receptionen låg på första våningsplanet. Min rollator och våra resväskor bars uppför två långa trappor till receptionen. Det fanns en ramp vid porten och också en ringklocka så rullstolar och barnvagnar kunde få hjälp. Wolfgang från Österrike klarade trapporna med hjälp av sin fru Heide och någon i sällskapet medan hans rullstol bars upp. I alla offentliga byggnader som vi besökte fanns det bara hiss i ett privatägt företag. På polisakademien var entréhallen imponerande med trappor som i en gammal kungafilm: där bars min rollator medan jag mödosamt tog mig upp i den ståtliga svängda trappan samt uppför den avslutande raka trappan!

Ukrainska språket är närbesläktat med ryskan så vi var beroende av tolkar på engelska och tyska. Problemet var att tolkarna satt i varsitt hörn av rummet medan föreläsaren talade ukrainska. Som tur var blev detta bara två undantag; det värsta var i Polisakademien där två dignitärer malde på i långa pass och jag hade svårt att höra översättningen. Rummet var smockfullt av vår lilla skara och massor av polisaspiranter. Det var precis som jag föreställer mig besök från väst i Sovjetunionen, t ex. de många författarbesöken från Sverige.

Det digitala arbetssättet och önskan att utveckla samhället fann vi i de två digitala företagen Terminal 42 och HUB Odessa. Det förstnämnda låg i ett vackert hus inte så långt från hotellet. Hissen förde oss upp till översta planet där det fanns många datorarbetsplatser, en liten restaurang och föreläsningssalar. Väldigt proffsigt och dyrt. Därför hölls de återstående seminarierna på HUB Odessa som är ett ideellt företag. Enklare i sin inredning men fullt av gröna växter i de stora fönstren.

De ideella krafterna finns överallt i landets administrationer.

I en paneldebatt deltog en läkare som berättade att allmän sjukvård finns men fungerar inte. Patienten måste betala allt för en operation eftersom sjukhuspersonalen inte får ut sina löner. Två unga docenter från olika universitet berättade att det var nästan omöjligt att ändra på föreläsningsraseriet utan möjlighet att ställa frågor. Den ena docenten hade startat ett café vilket var svårt nog. Det utvecklades till en mötesplats för diskussioner.

Odessa var en gång i tiden en vacker rik hamnstad vid Svarta havet. Den är fortfarande vacker men nedsliten. Och trappan från Eisensteins film Pansarkryssaren Potemkin är lika vacker i sin vithet ner mot Svarta havets vågor.

Marianne Pettersson

 

Taggar:

SeniorNet Swedens årsstämma 7 april 2017 klockan 14.00-19.00

Minnesanteckningar av Marianne Pettersson ordförande

Stämmodeltagarna strömmade in redan före klockan 14.00 för registrering och kaffe med en smörgås. Jag kände igen en handfull av de 86 röstberättigade från 21 klubbar.

Mötesordföranden John-Eric Ericsson från Upplands Väsby inledde stämman klockan 15.00 med en rolig historia. Sedan vidtog upprop av röstlängden och dagordningen godkändes och arbetet kom igång.
Plötsligt begärde en ledamot ordet och berättade om terrorattacken på Drottninggatan. Ordförande gav oss en paus på 10 minuter för att kontakta våra familjer. Det kändes overkligt; ingen pratade utan många gick ut i vestibulen och ringde. Jag ringde min dotter Eva som var orolig.

Stämman återgick till ärendena som flöt på tills vi kom till Budget för 2017 och Arvodering av styrelsen. Lars Lindstammer som avgick efter 6 år som ekonomiansvarig visade en bra ekonomi på över en miljon efter några magra år. Men sade Lars, vinsten ska gynna medlemmarna, så han fick gehör för sitt förslag att klubbarna får dela på 500,000 kronor vid en extra utbetalning i juni. Det gynnar klubbar med under 100 medlemmar. Styrelsen får dela inom sig på ett basbelopp, dvs drygt 44,000 kronor.

Därefter vidtog styrelseval. Valberedningen hade inget förslag på ordförande men valet av ledamöter gick bra.

Vi fick en 15 minuters paus och deltagarna uppmanades att hitta en kandidat till ordförandeposten. Jag pratade med sammankallande i valberedningen, Lennart Lundquist från Nacka. Nej, man hade inte kontaktat klubbarna norr om Gävle. Jag påminde om, numera avlidne, Bo R Svensson från Sollefteå som klarat av en upprorisk stämma som nyvald ordförande. Motionerna hade strömmat in; Bo hade ordnat dem efter teman och fick deltagarna att behandla dem i klump. Jag omvaldes som sekreterare och hade trevliga styrelsemöten under Bos ledning.

När förhandlingarna återupptogs fanns det fortfarande inget förslag. Det blev en livlig diskussion. Ingen vill tydligen arbeta med att sätta SeniorNet främst bland organisationer som lär ut datorkunskap. Trots satsningar har vi idag bara knappt 9,000 medlemmar. Jag berättade vid samtal om min önskan att få lista på medlemmar som ej betalat för att kunna ringa upp. Idag avförs de bara.

Idag har SeniorNet en t f ordförande, Arne Eriksson Östersund, nyvald ledamot att leda arbetet tills en ordförande hittas av gamla valberedningen samt den nya styrelsen. Ny är den förvisso, endast två ledamöter kvarstår bl. a vice ordföranden, som avböjt att bli ordförande. Jag undrar förstås varför personen åtog sig uppdraget. Styrelsen hade inte dragit jämt under 2016 berättade sammankallande valberedare. Jag häpnade!

Nästa problem var att hitta en tredje deltagare till valberedningen. Inget napp under sittande förhandling så nya valberedningen får leta fram en tredje person!

Kan klubbarna klara sig utan en riksstyrelse? Vi bör nog fundera på detta med tanke på brist av villiga kandidater till SeniorNet Sweden.

Motionerna var bara fyra; alla avslagna av styrelsen men motion 1 och 3 bifölls av stämman. Den första fastställde att enskild motion ska godkännas i klubben med underskrifter. Den tredje fastslog att varje klubb väljer vilket studieförbund man vill samarbeta med. Motion två hade föreslagit en mandatperiod på 2 år för årsstämman som avslogs. Fjärde motionen löd som nummer ett men där hade styrelsen föreslagit att nya styrelsen skulle fundera på enskild motion; den avslogs.
Många och häftiga diskussioner bl a om Internetklubbens rätt att bara ha en underskrift på sina motioner. De behandlar motionerna på sina styrelsemöten via internet.

Mötet avslutades 19.20 med förvirring; vem skulle mötesordföranden lämna klubban till? Det blev den nya styrelsen!

Nu visste jag inte hur jag skulle ta mig hem eftersom all färdtjänst var inställd enligt Resegarantin. Även bussar och tunnelbana var ur trafik. De flesta mötesdeltagarna gick direkt till den gemensamma middagen för att fira SeniorNet 20 år. Medan jag satt i entrén, kom f d ordföranden med Dagny Carlsson, 105 år, bloggare och en gång min elev på Sockerbiten i Solna. 95 år gammal lärde hon sig använda en dator! Glatt återseende, Dagny kom ihåg mig, hon övertog nybörjarkursen när jag slutade. Hon var hedersgäst på middagen, känd från många programdeltagande i TV!

Jag ringde min dotter Eva som skulle försöka ta sig från Trappvägen i Stocksund till Lignagatan 8 vid Hornstull. Hon ringde snart igen; hon hade inte ens kunnat köra ut från Stockholmsvägen upp på E 18. All trafik stod stilla, även bussar och tunnelbanan. Men Eva hade ordnat en övernattning åt mig hos sin kompis Carin.

Jag gick ut på Hornsgatan där förvirrade människor inte riktigt visste vad de skulle göra. Det kom två lediga taxibilar som genast snappades upp. Någon sade plötsligt att tunnelbanan börjat gå egen. Jag och andra gick till T-banestationen Hornstull. Inget krångel. Nere på perrongen behövde jag bara vänta 2 minuter på tåget mot Mörby C. Passagerare mot Hässelby och Kista uppmanades att byta vid Slussen eller Gamla stan eftersom station Centralen var avstängd. När vi körde genom den tysta, ödsliga Centralen kändes det otäckt. Vi kände av terrorattacken med rysningar. Det var alldeles tyst i vagnen.

Eva hämtade mig vid stationen och redan klockan 20.50 satt vi och åt middag medan vi lyssnade på TV-utsändningen från Drottninggatan.

Taggar:

Dialog inom SeniorNet Danderyd via blogg, forum, facebook, twitter och andra sociala medier

Skapat av Berit Zethraeus

Tematräff den 3 april 2017 kl 15 – 17. Hans Blomberg presenterade sociala medier rent allmänt, jag tog sedan vid och visade hur Facebook liksom denna blogg skulle kunna användas som verktyg för en dialog inom SeniorNet Danderyd. Jag påminde också om det Forum som finns hos seniornet.se och uppmanade medlemmarna att logga in och vara aktiva på Forumet. Maggan Karlin visade bilder från sitt Instagram.

Hans ledde den efterföljande diskussionen. Den kan sammanfattas så här:

De som är med i Facebook kan leta upp sidan SeniorNet Danderyd och bocka för ”Gilla” och att de vill ”Följa”. För att gå med i gruppen SeniorNet Danderyd krävs att man ansöker om medlemskap. Båda åtgärderna är naturligtvis frivilliga. Men för att det ska bli intressant krävs att vi får bättre närvaro i både sidan och gruppen. Att använda Facebook som verktyg har förstås den begränsningen att vi bara får med dem i dialogen som vill/kan vara med i Facebook.

Vår bloggen däremot är öppen för alla. Men den fungerar så att endast administratören kan skapa inlägg. För att få ett inlägg publicerat: skriv ihop något och skicka texten till maggan.karlin@gmail.com, så kopierar hon in den.  Däremot kan alla publicera kommentarer.

 

 

Många hinder att surfa utomlands

Skapad av Maggan Karlin

Nyligen var jag i Vietnam. Jag hade sett fram emot att lägga ut ett foto varje dag för att hålla de närmaste informerade. Det tog inte lång tid efter det att jag lagt ut första fotot, förrän meddelandet kom från 3 att jag nått surftaket. Ville jag ha extra utrymme skulle jag skicka ett sms och be om mer. Jag gjorde så. Under sms:t jag skickade stod det dock att det inte hade levererats. Jag trodde att det hade med månadskostnaden att göra, så jag väntade tills det blev ny månad.

Den 1 mars var jag snabb med att ansluta mig till hotellets wifi och sedan göra samma procedur som förra gången. Samma sms som förra gången dök upp i mobilen om att mitt surf-tak nått 80 % och att jag skulle skicka ett sms om jag ville ha mer utrymme. Återigen gick det inte att leverera sms:t. Till saken hör att jag t.o.m hade kontrollerat med personalen i hotellets reception att mobilen var ansluten till wi-fin. Så var tydligen inte fallet enligt 3 som jag nu talat med. Enligt dem hade jag missat wi-fin. Nu är i alla fall mobildatan spärrad. Då går det inte att surfa utanför wi-fi-möjligheten. Det känns tryggt. Jag är trots allt tacksam att detta meddelande kom på min mobil. Tänk vad det kunde ha kostat om jag fortsatt.

I nästa vecka åker jag till Cypern.

Taggar:

Bilder från vår verksamhet

Bild på Daniel och åhörarna

Selfie på Daniel och åhörarna

SENIORNET DANDERYDS BILDANDE

2017-02-06 Solveig Engdahl

1996 skapades SeniorNet Sweden efter förebild från USA. En av grundarna var Tomas Ohlin. Jag kände Tomas ytligt från tidigt 60-tal då han spelade i Blåsorkestern Kårsdraget (Stockholms Universitets studentorkester) vilket också min bror gjorde.

Tomas hade studerat vid KTH och var pionjär på IT-området. Jag hade ända sedan 60talets slut jobbat med datorisering i sjukvården och sågs också som ett slags pionjär. Vi kom att några gånger tala om våra gemensamma upplevelser, hans från den akademiska världen, jag som långvägare med ‘hands on’ i verksamheten. Därför följde jag intresserat vad som skrevs om SeniorNet.

Jag minns inte nu hur jag fick reda på att det skulle vara ett möte i biblioteket vid Djursholms torg i slutet på 90-talet – men jag gick dit. Där var ett tjugotal personer och en representant från

SeniorNet som talade om vad som krävdes för att bilda en lokal klubb. En interimistisk arbetsgrupp utsågs för att komma vidare. Berit Zethreaus och jag ingick. Andra var Brita Rennerfeldt, Ulla Drakenberg, Sölve Hultberg m fl som alla tyvärr inte lever längre.

Vi hade möten hemma hos varandra och diskuterade under mer eller mindre högljudda former hur vi skulle arbeta, ordna lokaler, finansiering, utrustning, teknik osv. Vi talade med politiker och många andra potentiella bidragsgivare. Till slut bildades formellt SeniorNet Danderyd (SnD) den 20 jan 2000 med Brita Rennerfeldt som första ordförande.

Första möjlighet till surfträffar fick vi genom Media IT skolan på Vendevägen, de hade persondatorer vi fick använda. Därefter blev det vuxenskolans lokaler vid Nora Torg. Sedan Sätraängsvägen nära Röda korsets Kupan där vi fick samutnyttja lokaler med Mörbygårdens vänner och med kommunens stöd.

Jag var handledare och höll föredrag om vad man kunde använda datorer till, vilken nytta de kunde göra samt skrev en del material om internet mm. Irriterade de andra med att anse tekniken vara underordnad – det var användarnyttan jag fokuserade på. Berit slet med tekniken, att fixa program. Att få internetkopplingar och programvaror att fungera. Utan Berit hade inget SnD funnits.

Vi var verksamma på många platser runt om i kommunen. SeniorNet Sweden organiserade en nationell årlig surfdag där vi ansvarade för Danderyd. Jag kommer ihåg att vi var på posten vid Djursholms torg, där jag framförde åsikten att det snart inte skulle finnas postkontor som tidigare.

Till mångas stora förtret – inte minst den befintliga personalens.

Som handledare ställde många erfarna användare upp, engagemanget spred sig. Många av våra surfvärdar växte med uppgiften och blev väldigt duktiga. Budskapet till dem var ”gör så gott du kan och fråga om du inte kan”. Vi hade också Eila som surfvärdinna.

Efter ett par år tröttnade jag på att vara handledare. Tiden räckte inte till, jag var fortfarande yrkesverksam. Jag valdes in i stora SeniorNets styrelse men upptäckte snart vi hade olika ambitionsnivåer om hur fort fram man kunde gå. Jag slutade efter bara ett år. Hade det inte varit för det 10-årsjubileum som SnD firade och bjöd in oss som var med från början till, hade jag inte varit med idag. Blev övertalad komma tillbaka och från 2011 är jag aktiv igen men nu bara som adjungerad i Styrelsen, bollplank och föredragshållare.

Jag har alltid sett datorn och tekniken som verktyg i vardagen. Jag anser SnD behövs ännu mer nu – så att alerta och orädda seniorer kan ta till sig dagens digitalisering och gå vidare i rätt riktning. Det vi har av livserfarenhet och visdom behöver integreras. Åldersdiskrimineringen i Sverige måste brytas. Vi kan!

Digitaliseringen innebär möjligheter för våra resterande liv. Och ska då ske på våra villkor.

 

Taggar:

Hur jag vande mig vid att arbeta med datorn

Skapad av Margareta Karlin

Min bakgrund:
Nästan hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt Polisen. Jag började 1973 som översättare på Interpol. I bagaget hade jag förutom mina betyg i franska och tyska från min högskoleexamen även en sekreterarexamen från Barlock. På Interpol fick jag nytta av mitt A i maskinskrivning. Översättningarna skulle skrivas på Haldamaskinen. Den som är bekant med den vet att det tar tid att få ned tangenten i botten. Kopior var vanligt och krävde karbonpapper mellan original och kopia. Då var det jobbigt om man skrev fel. Med Tipex, en vit färg, målade man över misstagen. Det var svårt att få det snyggt och jag kände mig allt annat än duktig i maskinskrivning.

Det var en befrielse när datorn kom, ja det var som en dröm. Här märktes inte rättningarna och snabbt gick det att få ned tangenterna. Men det gick inte att slå sig till ro med ett och samma program. Mitt motstånd var stort när jag tvingades byta till Word från Word Perfect som jag var så förtjust i. Jag hade inget val eftersom jag befann mig på en arbetsplats. Alla talade om tekniken vilket fick mig att tveka eftersom jag inte var tekniskt begåvad. Med tiden förstod jag att det var logiken man skulle dra nytta av och logisk var jag. De tekniska problemen fick teknikerna fixa.
Efter att ha varit facklig ordförande på heltid ett antal år var det dags att göra något annat. Då fick jag uppdraget att vara informationsansvarig på rikskriminalpolisen där jag hade min grundtjänst. I detta ingick att bygga upp både Internet och Intrapolis, det interna nätet. Det rådde en allmän skepsis mot informationsfrågor och dessutom var jag inte polis. En rädsla att lämna ut information rådde. Ständigt fick jag påminna om att ju mer information polisen lämnade ut till allmänheten desto mer fick man tillbaka. Nu fick jag lära mig åtskilligt med nytt på datorn. Jag insåg att jag behövde anteckna allt vilket jag inte gjort tidigare. Ibland när körde jag fast tänkte jag ”jag fixar inte det här, jag går hem”. Nästa dag hade jag ny energi och då löste det sig. Ett annat sätt jag tog till i dessa situationer var att gå på lunchgympa. När jag kom tillbaka därifrån var problemet löst, förmodligen för att problemet jag hade var det enda som funnits i mitt huvud under bortavaron

Taggar:
Top